Daleside Monkey Wrench Strong Ale + lite till

Återigen har jag lurat på mig ett jänkaröl bara för att det hade ett roligt namn.

Fel. Det var brittiskt. Nåväl, det har iallafall en apa på etiketten. Lappen på bolaget lovade knäckiga toner, kaffe och choklad om jag minns rätt.

Mycket riktigt doftar det ganska kraftigt av knäck och kaffe. Ölet i sig stabiliseras snabbt och skrumkronan ser efter ett litet tag ut som ett lår med mycket celluliter på ytan. Den är dock spänstig och när den har sjunkit ihop är den smidig och lite seg.

Smaken är väldigt kraftig maltigt och robust, men inte med så mycket faktiska smaker. En mycket trevlig mälta blandat med mycket milda toner av kaffe är vad jag kan peka ut. Det är inget direkt riv i ölet och det släcker inte törsten märkbart. Det är ett gott och lent öl dock, men jag ser inga direkta användningsområden mer än till mat där maträtten har huvudrollen och ölet ska sjunga backing vocals.

På sitt område får det en svag fyra, men bara för att jag känner mig snäll idag.

På mitt område får det en tvåa. Sällskapsdricks måhända med fördel, men i övrigt inget till tilltuggsbrickan.

Och som ni såg i förra inlägget var Hanna och jag alltså "lite ihop" numera (vi hade varit det några veckor redan när jag skrev), och i torsdags avancerade vi till "ganska ihop". Detta efter att på onsdagkvällen spelat tevespel och hånglat på min soffa (fast tyst, så att inte mamma skulle höra). Tyvärr verkar jag ha supit bort Wii Sports så vi nöjde oss med Bubble Bobble. Retfullt då det är ganska noveltyskojigt. Lite konstigt att det inte kommit fram när jag städat, och inte heller när vi letade kunde vi finna det någonstans. Har jag osis har det trillat ner bakom min tevemöbel eller något. Dessutom saknar jag min lilla förbandsväska, den hade kommit till nytta på kompaniövningen nu sist.