Daleside Monkey Wrench Strong Ale + lite till

Återigen har jag lurat på mig ett jänkaröl bara för att det hade ett roligt namn.

Fel. Det var brittiskt. Nåväl, det har iallafall en apa på etiketten. Lappen på bolaget lovade knäckiga toner, kaffe och choklad om jag minns rätt.

Mycket riktigt doftar det ganska kraftigt av knäck och kaffe. Ölet i sig stabiliseras snabbt och skrumkronan ser efter ett litet tag ut som ett lår med mycket celluliter på ytan. Den är dock spänstig och när den har sjunkit ihop är den smidig och lite seg.

Smaken är väldigt kraftig maltigt och robust, men inte med så mycket faktiska smaker. En mycket trevlig mälta blandat med mycket milda toner av kaffe är vad jag kan peka ut. Det är inget direkt riv i ölet och det släcker inte törsten märkbart. Det är ett gott och lent öl dock, men jag ser inga direkta användningsområden mer än till mat där maträtten har huvudrollen och ölet ska sjunga backing vocals.

På sitt område får det en svag fyra, men bara för att jag känner mig snäll idag.

På mitt område får det en tvåa. Sällskapsdricks måhända med fördel, men i övrigt inget till tilltuggsbrickan.

Och som ni såg i förra inlägget var Hanna och jag alltså "lite ihop" numera (vi hade varit det några veckor redan när jag skrev), och i torsdags avancerade vi till "ganska ihop". Detta efter att på onsdagkvällen spelat tevespel och hånglat på min soffa (fast tyst, så att inte mamma skulle höra). Tyvärr verkar jag ha supit bort Wii Sports så vi nöjde oss med Bubble Bobble. Retfullt då det är ganska noveltyskojigt. Lite konstigt att det inte kommit fram när jag städat, och inte heller när vi letade kunde vi finna det någonstans. Har jag osis har det trillat ner bakom min tevemöbel eller något. Dessutom saknar jag min lilla förbandsväska, den hade kommit till nytta på kompaniövningen nu sist.

Brewer's choice Honey Porter

Namnet till trots luktar det inte så mycket honung. Inte smakar heller, för den delen. Däremot doftar det riktigt schysst, bränt, rökigt och toner av kaffe.

Ölet ser bra ut i glaset också, småbubbligt solitt skum som kröner en kropp med murrig och mörkt rostad färgton.

Det mår bäst av att få växa en stund i munnen och man får flörta fram alla olika smaker. Det är inte väldigt fylligt rent konsistensmässigt men det vägs upp av den ganska komplexa smakkroppen som består av beska, lite, lite honung, en bränd ton av kaffe och choklad och en mycket behaglig eftersmak med en svag alkoholbeska.

Tänker mig ölet till vilt eller nötkött, alternativt helt ensamt som njutnings/sällskapsöl. På det området är det en solklar fyra. Bra, komplex, om än lite uttjatad smakkropp och egenskaper goda nog att nyttjas tillsammans med andra smaker eller helt på egen hand.

På mitt område får det en ganska svag trea. Det är inget öl som går att hälla i sig och det är lite för .. kletigt. Säkerligen gott till korvar eller salami men är lite för beskt.

Primátor

En liten tjeckisk uppstickare, efter en lång kavalkad av jänkarblask.

Har en härlig mörk, rostad ton och skumkronan är småbubblig och fast. Estetiskt ett toppenöl.

Luktar härligt och fyller verkligen näsan med dofter av choklad och gräddig gräddkola och lite grand kaffe.

Smakar knäck och choklad med en rostad lite besk överton. En viss sötma dröjer sig kvar i munnen efter man har svalt ner.

Kossa, gris, plockmat, kallskuret, paj, vilt, smakstarkt. Kanske inte något asiatiskt eller indiskt, men passar nog till mycket gott. Lite för sött för att drickas till snacks om jag får gissa.

På sitt område för ölet en mycket svag femma. Jag hittar verkligen inget att klaga på så jag vill inte sätta en fyra, men det har inte heller alla kvalitéer jag skulle vilja ha av ett fem-öl.

På mitt område får det en stark trea. Det passar inte till mitt paradnummer - snacks, men bra till smakstark mat. Kanske inte världens bästa sällskapsöl heller, men klart godkänt på den biten.

Bishop's finger

Efter en mycket hård dag med skola, jobb och uniformsmeckande drog jag och inhandlade lite belöning på Systemet. Tyvärr höll de på och bygga om och utbudet var begränsat. Jag hittade nått mörkt tjeckiskt, sen köpte jag lite lager till morsan och så denna godbiten till mig själv. Mysig, tjock skumkrona, härlig rödmurrig färg och friskt kolsyrat.

Ölet luktar malt, humle och en aning, aning apelsin. Relativt rättframt och okomplicerat.

Ölet smakar fruktigt, lite kaffe, lite choklad och en rätt så dov humlebeska som hänger över allt som ett regnmoln. På ett bra sätt, då - ett sånt regnmoln man precis hinner undan och kan njuta av regnet inifrån.

Till ölkorv med vitlökssmak var ölet lite väl karaktärsstarkt, men det fungerade förvånansvärt bra. Det rökiga i korven flörtade med det maltiga och humliga i ölet klart behagligt, och eftersmakerna matchade.

På sitt område får ölet en fyra. Bra måltidsöl, inget snack om saken.

På mitt område får det nöja sig med en trea. Ingen distinkt karaktär, ingen komplex smakkropp att kontemplera, ingen vidare törstsläckare och ingen smak som direkt passar med de tilltugg jag brukar ha till öl.

Left Hand Sawtooth Ale

Ett till impulsköp bara för att det var en sån galen flaska med ett galet namn på ölet. Och för att lappen på Systemhyllan lovade något intressant. Vi får se om det lever upp till förväntningarna.

Det luktar pomerans, lite knäck/karamelliserat socker och torkad frukt. Man kan ana en viss maltighet som antagligen kommer slå igenom i smaken.

Det smakar... det här är sjukt, men det smakar som att det ska göra sig förtjänt av namnet "sawtooth". Jag kan inte förklara den helt irrationella känslan, men det smakar faktiskt... sågtandat. O_o

På lite närmare nivå hittar vi toner av knäckebröd, frukt och en mild, men märkbar, maltsmak. Halvkomplex smakkropp som tonar ut i lakrits för eftersmaken. Mycket trivsamt och lättdrucket. Vill nog ha lite ost eller kallskuren plockföda till det här ölet, och sitta och kontemplera livets svårigheter. Måltidsdricka till kött, fågel, vilt med lagom komplexitet.

På sitt område en solklar fyra. Trevlig karaktär, genomgoda egenskaper (förutom såklart att det bara är 355 ml öl i flaskan, men då kan man dricka flera. ;)) och lagom mångsidigt.

På mitt område även där en solklar fyra, med samma motivation som ovan. Släckte dessutom törsten efter popcornen morsan bjöd på alldeles utmärkt.

Finns bara tillfälligt inne på Bolaget, så om ni tänker följa min rekommendation får ni rusa dit nuuu! :D

Sierra Nevada Pale Ale

Jänkistanska microbryggerier, bla bla, ni hajar grejen. Både Brooklyn-bryggeriet och den här varianten från Sierra Nevada har jag fått rekommenderade när jag dissade Big Foot-alen.

Ölet skvalpar upp i glaset och är fint gyllenfärgat. Ser mer ut som en lager än en ale, men det är trots allt en blek ale. Halvskabbig skumkrona som snabbt intar sin slutgiltiga form - en halv centimeter hyfsat solitt skum. Det luktar fruktigt och blommigt, lite aprikos, persika eller så och kanske någon av de orangea citrusfrukterna.

En ganska stor, blommig smak som växer i munnen gör det här till en angenäm upplevelse. Det är lite humligt och lite apelsinigt men tyvärr inga direkta smaksensationer.

På sitt område får det en klen trea. Bra instegsale, men klent och anonymt.

På mitt område får det en tvåa. Duger inte till någon av "min" mat och funkar inte med någon form av snacks egentligen. Kanske chilinötter, men det har jag inga.

Brooklyn Brown Ale

Vi fortsätter vår hals-över-huvud-aktiga oddysee bland amerikanska öl från microbryggerier (jag drack förvisso en Sapporo igår, men den ids jag inte recensera för det fanns inte så mycket att säga). Nu är förvisso inte Brooklyn eller Millers microbryggerier (i fallet Brooklyn inte längre åtminstone) men ändå.

Mycket trevlig, mörkt bronsmurrig färg, med en tjock och krämig skumkrona. Luktar friskt och inbjudande av socker och lite chokladig knäck. Smakar efter ett par tunga klunkar och lite trugande ... förvånansvärt lite. Mörk choklad och ett litet uns av citrusfriskhet och en tung, överskuggande maltighet samspelar dock på ett väldigt bra sätt.

Det här ölets kompisar blir nog smakstarka rätter med mycket grönsaker och kött, så att drycken kan bli en cheerleader vid sidan om snarare än en av coacherna. Tillräckligt anonymt för att kunna passa till rätt mycket annat också, förvisso, men lite för sötsliskigt för att passa nog bra som törstsläckare och kompanjon till sälta.

På sitt område som måltidsdryck får det en trea. Det är något av en kameleont istället för en renodlad specialist och om det hade lite mer ballar hade det fått en fyra, fast bara riktat mot vad det hade passat till.

På mitt område en klen trea. Jag köper nog inte det här ölet igen om jag inte ska bjuda på något som det skulle råka passa skräddarsytt till, typ något marinerat grillat med en kryddig potatissallad till eller så.

Abbot Ale

Drack en sån här redan förra helgen, men glömde kvar en stackare i kylen. Den passar bra nu när jag mår lite halvkass.

Förtjusande flaska. Stor, blomming doft med en aning fruktighet i sig. Perfekt kompromiss mellan mognande skumkrona och snabbdrickbarhet. Ser bra ut i glaset dessutom.

Smaken är lite knäckig, med undertoner av fruktighet. Smaken är väldigt balanserad så det är lite knepigt att plocka ut några specifika smaker - lite humle, inte så mycket malt. Humlen slår mest igenom i eftersmaken som hänger kvar en stund.

Jag inmundigerade ölet tillsammans med stekt kassler och såndär färdig potatisgratäng på påse. Ljust kött är nog ölets bästa kompanjon, och saltigheten från kasslern var ingen nackdel. Balanserade örtkryddorna i potatisgratängen på ett charmerande sätt dessutom.

På sitt område får ölet en mycket stark fyra. Bra måltidsdryck till nästan vad som helst med kött eller annat dött djur i måltidens huvudroll. I princip fullgott även att drickas ensamt, även om smakkroppen är i klenaste laget.

På mitt område får det en trea, går säkert bra till plockmat och definitivt till sälta men saknar den egna karaktärens styrka för ett högre betyg.

Old Stock Ale

Från samma bryggeri som gör Red Seal Ale. Fanns tillfälligt (säsonsale från bryggeriet tydligen) på Systemet och var svindyrt. Skulle passa till ost, sa killen på Systemet så jag har stekt upp lite halloumi till kvällsvard.

Ölet är mörkt, men inte svart, och har en härligt rostad färgnyans. Skumkronan kollapsar så stilla medans jag skriver detta - ingen brådska där inte. Ölet luktar lakrits, vanilj, russin, choklad, och typ tusen andra grejer som försvinner in i varandra. En lovande, komplex doft som för tankarna till en gammal gisten trästuga, smutsiga fönster och vind som drar runt knutarna.

Ölet smakar kraftigt, en aning beskt och man känner alkoholstyrkan (11.7%) slå igenom lite för mycket, tyvärr. Ölet gör narr av min tunga som försöker fånga alla smaker, men får nöja sig med en kryddig blandning av lakrits, choklad och malt som övergår i en viss brödighet. Den krämiga, knäckiga sötman som stekt halloumi medför passar nära nog perfekt som komplement. Kan tänka mig gräddigare ostar som tillbehör också, men det är ölet är så självständigt att det är bäst att inte bråka in för mycket annat.

På sitt område får det en mycket stark fyra. Högkompetent njutningsale med många komplexa, tänkvärda smaker. Minus för alkoholsmaken, som dock neutraliseras en aning av osten.

På mitt område får det en lagom stark fyra. Komplext och trevligt, men att det är lite dyrt, lite liten flaska och den där alkoholsmaken gör att betyget dras ner en aning. Lär köpa ett par till om de finns kvar på Systemet nästa gång jag kikar in, för att spara i kylen.

Anchor Brewing Co's Liberty Ale

Vi fortsätter helgens streak med amerikanska öl (jag har ett till i kylen, dessutom) med den här lilla pärlan. Twistoffkapsyl även den, i en liten, mörk flaska med snygg etikett.

Först ser ölet grumligt ut, sen upptäcker jag att det bara är för att glaset har immat igen. Det är fortfarnade inte helt klar vätska som finns där dock, men det är inte som ett färsköl utan bara lite murrigt. Doften balanserar mellan malt och humle och släpper däremellan igenom toner av apelsin och torkad frukt. Skumkrona som vispad grädde, och den kunde stå 2-3 cm över glaskanten utan att något rann ur (den sista slatten jag hällde upp var större än jag trodde - förrädisk flaska).

Smaken som möter gommen är kraftigt maltig, men välbalanserad och en aning söt. Frukterna som kändes på doften slår igenom även här. Mycket gott öl som passar sig för nästan vilken situation som helst. Den egna karaktären är inte så komplex, men det passar nog till en lätt kvällsvickning när man inte vill ha "för mycket". En stund efter nersväljandet ligger fortfarande en lätt beska kvar i munnen, angenämt och går säkert att komplettera med något, kanske lite fårost eller kallskuret.

På sitt område får ölet en stark fyra. Passar som måltidsdricka till nästan vadsomhelst men går nog bäst med kötträtter av lagom komplexitet.

På mitt område får det en trea. Den egna karaktären var lite anonym, flaskan är lite för liten och det är inget jag skulle dricka till snacks, men dock till småplock.

Miller Lite

Här har vi något som jag tidigare fnyst och skrattat åt - lightöl. Ölet i sig påminner väldigt mycket om Miller Genuine Draft, men har mycket lätta kolatoner och är följdaktligen sötare i doften. Jag tror inte jag skulle kunna skilja dem i ett blindtest, även om Lite verkar ha något bättre skumegenskaper (dock tar det ett bra tag för kronan att smälta).

Stort plus i övrigt till båda Millerölen för twist-offkapsylerna. Något har jänkarna fått rätt iallafall, även om det hör ihop med konceptet att kunna gå till kylen, ta en flaska och sätta sig i soffan och börja dricka på en gång.

Smakmässigt är Lite väldigt lätt och smått syrlig, med en smak som fyller munnen behagligt men som snart efter nedsväljandet övergår till något oplacerbart jolmigt jagvetintevad.. Som tur är försvinner det här ganska snabbt och det är tyvärr lättdrucket - jag säger "tyvärr" eftersom det är lättdrucket på grund av att det inte finns något som hindrar drickandet snarare än att man dricker det lätt för att det har så fina kvalitéer.

Kryddstarkt, asiatiskt, smakrikt. Törstsläckare och trevlig kompanjon all over again.

På sitt område en trea. Inte lika intressant och rättframt som Genuine Draft.

På mitt område en svag trea. Har ett par konstiga egenskaper som gör att det sticker ut lite, både på gott och ont.

Miller Genuine Draft

Ett till arketypiskt jänkaröl står nu inför sin dom.

Det är liiiiiiite mörkare än Budweisern, men påminner fortfarande mer om cider än om öl. Det luktar maltigt och lite humligt men inte så mycket mer. Ölet verkar inte direkt vara gjort för att se bra ut upphällt i glaset, tråkigt diskmedelsskum som sunkigt hänger kvar på kanten när det smälter och ganska lite bubblor. Tanken är väl att man ska dricka det direkt ur flaskan framför teven till chips och Jerry Springer.

Smakmässigt dock en positiv överraskning. Friskt, lättdrucket, en aning sötma och toner av mild fruktighet. Ett bra, lätt sommaröl som faktiskt duger till nånting. Kan tänka mig att köpa en låda sånahär och ta med ut när man bara hänger nånstans. Bra törstläckare utan särskilt mycket egen karaktär som säkert går bra med mer framfusig mat, asiatiskt, kryddstarkt och smakrikt, mat där man vill ha öl till men inte som smakar för mycket öl.

På sitt område en fyra. Ett bra flyktighetsöl helt enkelt.

På mitt område en svag trea. Som törstsläckare bland de bättre jag druckit och ett fullgott substitut för läsk. Lite för tråkigt för att hålla i längden dock.

Sierra Nevada Bigfoot Ale

Jänkistan ska visst ha bra mikrobryggerier, och vem kan motstå ett Bigfootöl?

När jag hällde upp ölet känner jag doften ända till dit jag sitter (glaset står cirka en halvmeter härifrån), och den mörka färgen ser riktigt inbjudande ut. Skumkronan kollapsar långsamt medans jag skriver detta.

Lite närmare så fyller ölet näsan med dofter av kola, russin, choklad och lite kaffe. Alkoholstarkt utan att det slår igenom, varken i doften eller smaken. Smaken är väldigt söt, besk och syrlig på samma gång, och ölet i sig är fylligt och behagligt i munnen. Smakar välbalanserat malt och humle och har en viss efterbeska som lämnar en torrhet i munnen en kort stund efter man har svalt ner.

Jag tycker det här ölet är lite för mycket. Lite för sött, lite för mustigt, lite för starkt.

På sitt område får det en fyra. Moget, fylligt, välsmakande kompetent njutningsale. Passar måhända till någon köttbit.

På mitt område en tvåa. För sött för att duga som törstsläckare, för kraftigt för att passa min smak som njutningsale och jag har svårt att se en maträtt jag skulle välja det här ölet till istället för något annat.

Whitstable Bay Organic Ale

Från Shepherd Neame, som gör många bra ales, efter vad mina efterforskningar har visat.

Whitstable Bay är bärnstensfärgat och beter sig lite som en lager i glaset. Det luktar lite allt möjligt, men rätt mycket malt, lite kola och lite humle.

Smaken är tyvärr lite splittrad och lite väl besk för min smak, men sticker åt samma håll som det luktar, men en kraftig och markerad humlesmak. Ölet är inte särskilt fylligt och går ner lätt, förutom att man får pausa mellan klunkarna för att beskan ska hinna lägga sig. Smaken känns ändå gedigen och för den som lutar åt det här hållet är det nära nog perfekt. Jag avfärdar det som ett gubböl och bestämmer mig för att inte köpa igen.

På sitt område får det en fyra. Det förutsätter att det området är att man vill ha ett ganska anonymt öl med en lätt rostad ton till någon kötträtt. Möjligtvis att man kan gubbdricka det lite sent om kvällen istället för en cognac eller whiskey till cigarren.

På mitt område får det en tvåa. Ingen vidare törstläckare, inget vidare komplement till någon intressantare mat och passar nog inte med salta tilltugg.

Fullers ESB Champion Ale

Jag klarade tydligen min omtenta, så det måste firas med en finöl och tillhörande recension.

EBS (jag tror det står för Extra Special Brew, men jag vet inte) är inbjudande murrigt och ljust kopparfärgat. Det tar ett tag för upphällningsbubblorna att solidifiera sig i en skumkrona som är geleartad och solid (den guppar behagligt när skrivbordet rubbas av att jag hamrar på tangenterna), inte ett "Kilkenny på kran"-tag, men en kort stund så att man hinner se det. Klart mysigt.

Det luktar lite maltigt och mustigt av torkad frukt. Lovar gott. Nu vattnas det i munnen på mig så mycket att jag inte kan låta bli.

Glocka, glocka, glocka.

Förvånansvärt lättdrucket. En len, fylligt slät känsla i munnen utan mycket kolsyra. Lite tråkigt, faktiskt. Alltid sån besvikelse med öl som luktar mer än de smakar. Synd på en så fin flaska och fläskig etikett att ölet var totalt intetsägande. Några toner av bränt socker och en mild knäckighet hittar jag väl om jag försöker, främst i den rätt långa eftersmaken. Eftersmak... man får en hinna i hela munnen egentligen. Lite maltighet men tyvärr inte den goda sötheten från den torkade frukten skumkronan skvallrade om.

Duger antagligen till någon som vill gå bort från lagerträsket en stund när man käkar vilt eller någon annan stek som ödmjukt komplement vid sidlinjen, men inget man byter in tillsammans med maten för att göra några underverk. Har vissa karaktärer från lagern så att plebejerna kan känna igen sig, men ändå tillräckligt mycket mustighet och fyllighet för att kännas som en ale.

På sitt område, en trea. Inget anmärkningsvärt öl egentligen, inte heller okompetent, men lite tråkigt.

På mitt område vill jag sätta en tvåa, men mest för att jag blev så besviken över att det luktade så gott men smakade så lite, så i rättvisans namn får det en trea. Har goda kvalitéer förutom smaken. Kanske inte bästa törstläckaren men går nog ändå bra med salta saker.

Samuel Adam's Summer Ale

Ett mörkgult lagerliknande öl.

Luktar tyvärr lite som en dålig lager, med genomträngande jästdoft och man känner av den något brödiga beskheten. Toner av citrus.

Smakar dock klart bättre - lättdrucket och törstsläckande med mild citrussmak och ett litet styng av jäst.

Ett okomplicerat törstsläckaröl som nog går hem tillsammans med mildare mat, typ fågel, fisk eller pasta utan för kaxig pastasås.

På sitt område, en stark trea. Lite mjäkigt och ensidigt, bra instegsöl för någon som vill ta sig bort från lagerträsket.

På mitt område, en klen trea. Bra törstsläckare, för dålig egen karaktär i övrigt. Kan inte komplettera något vettigt att äta till egentligen.

(Recensionen av de båda sommaralesen är kortfattade och utan djupare analys eftersom jag drack dem utan tillgång till anteckningsmaterial)

Goldings Summer Hop Ale

Från Shepherd Neames.

Luktar mycket och blommigt, friskt, sött med toner av knäck och malt.

Smakar mycket, friskt, blommigt, humligt med toner av knäck.

För att vara så ljust och "lätt" öl så är det ändå fylligt och smakrikt. Jag blev positivt överraskad. Många söta toner utan att bli sött. Välbalanserad och mångsidigt, jag drack till grillad kryddad korv och bearnaisesås men all form av kött går säkerligen bra. Ett bra sommarale därmed - passar till de begivenheter man brukar ta sig för under sommaren.

På sitt område, en fyra. Inga kommentarer.

På mitt område, en svag fyra. Kunde haft mer karaktär, blir lite för flyktigt för att stå självt, men briljerar trots detta.

Budweiser - King of beers

Ja, jag köpte en amerikansk Budweiser när jag var på bolaget tidigare. Så stäm mig.

Ölet är typ ljusare än päroncider och luktar stickigt och lite beskt, typ gammal disktrasa. På flaskan skryts det med sin färskhetspolicy - de vill att man dricker sin Budweiser 110 dagar från det att den blev till. Det är ett säkert kvalitetstecken - INTE - eftersom det innebär att ölet inte klarar av att åldras utan blir "dåligt".

Efter att ha konsumerat färdigpizza och njuter av sommarluften med lite skön musik är jag törstig. Låtom oss se vad Budweiser kan erbjuda.

Sådär. Oerhört lättdrucket, fick i mig hela glaset utan problem. Smakar inte så jävla mycket, knappt ens "öl". Jag anar myyyyycket lätta toner av mild fruktighet och ölet smakar sött (inte på ett bra, bränt socker-sätt utan på ett dåligt sockerpillersätt) på grund av detta. Ingen eftersmak (eller så är mina smaklökar helt bedövade av pizzan, men jag betvivlar det). Vore det inte för att ölet var så förbannat ljust hade det sett fint ut med bra skumkrona som påminner lite om disklödder.

Om man verkligen trugar (drar runt skiten i munnen som om man borstade tänderna eller något) går det att lura ur ölet lite smaker av humlebeska och malt.

På sitt egna lilla skitområde, en trea. Bra törstsläckare på ett jävligt snällt sätt men fan vet om man inte hellre drack vatten.. passar nog att dricka till stark mat eller om man håller på att förgås av vätskebrist.

På mitt område, en tvåa. Nä, förresten, en stark etta. Inte för att det är äckligt, men jag kommer aldrig mer köpa det här ölet, det är blaskigt, intetsägande och anonoymt. Mitt hat för amerikaner växte just exponentiellt. Hur fan kan man -gilla- den här smörjan? Ett miniplus för att ölet inte beskar ihop mot slutet när det stått en stund i glaset och blivit avslaget, det smakade ungefär lika jävligt från första till sista klunken.

Nils Oscar India Ale

Luktar jul. Knäck, pomerans, fruktig och härligt humlig doft. Något mörkare i färgen än en normal lager med stabilt skum som knappt låter sig påverkas av att man rör glaset. Att sticka näsan i glaset och ta en mun av det här ölet är en angenäm upplevelse. Lite mjäkig måhända, men ölet har ändå gott om egen karaktär och smakar fruktigt av apelsin och knäckigt, om än inte lika påtagligt som det doftar. Eftersmaken är präglad av maltig fruktighet, en dov sötma.

Jag tänker mig att det här är ett utmärkt måltidsöl till det mesta som inte är tungt kött eller mastig husmanskost, dock gärna med mycket av smaker som kan komplettera och ge komplimanger åt ölet.

På sitt område, en fyra. Doftar och smakar utmärkt. Bra som måltidsöl till rätt mat, men det är nog svårt att hitta passande partners.

På mitt område, en fyra. Mycket behagligt smakande öl som passar bäst att njutas ensamt om man inte måltidsdricker det.

Trappistes Rochefort 10

Storebrorsan av de två, tydligen. Lite mörkare, lite starkare, lite långsammare upphällning, lite fluffigare skum, lite djärvare doft av russin och plommon.

Man blir snurrig av det här ölet, inte bara för att det är saftiga 11% alkohol, utan för den oerhört komplexa smaken. Smakar inte direkt sprit heller, och eftersmaken dröjer sig kvar länge på tungan. Det är nötigt, fruktigt och smakar aska på samma gång. Det är skarpt, surt och sött på samma gång. Malt, kaffe, choklad.. ja, ni förstår. Ölet måste upplevas, ungefär som vissa viner enligt vinkännare måste upplevas.

Jag vet inte om jag gillar eller ogillar det här ölet än. Smaken är nästan lite för mycket för att vara behaglig, men bjuder samtidigt på spännande överraskningar som man upptäcker när man kontemplerar ölet en stund, och passar sig således utmärkt som njutningsöl.

På sitt område... ja, fan vet vad det här ölet har för område egentligen. Det passar nog till något jävligt lätt, typ ost, kex och druvor. Ingen törstsläckare och ingen kryddmildrare. För de som gillar den här typen av öl en solklar femma. För de som inte gillar den här typen av öl är det ett riktigt bottennapp. Definitivt inget "entry-level"-öl.

På mitt område en klen trea. Jag vill kunna komplettera mina öl med andra bra smakupplevelser, ölet får inte roffa åt sig all uppmärksamhet. Dessutom får det fan inte innehålla 11.3% alkohol och göra mig snurrig. Tur att jag är ledig imorgon.