...ibland älskar jag internet

Föreställ er följande: ett flygsiminriktad forum för skitsnack, med en betydande population av amerikaner. Nämnda amerikaner är antingen sansade jänkare (det vill säga, hälsosamt höger) eller galet hybrishögerjänkare med Fox som främsta ledstjärna. Nuförtiden har de få vettiga hybrishögerjänkarna stuckit (de som såg Fox för vad det är, det vill säga propaganda, men ändå delade deras åsikter), så återstår gör diverse drogliberala samt ultrahögern som tar Fox på allvar, ungefär. Och två svenskar, där den ena (jag) är röd på gränsen till svart, och den andra är fisigt ljusblå (en "riktig" liberal med personlig frihet högst på önskelistan).

Enter: En tråd som heter "Why isn't Iraq won yet?", med en film på Chuck Norris på besök hos soldaterna (liksom, höhö, snort snort, Chuck var där, vi måste vunnit omedelbart). Den fortsätter med en filosofisk och inte särskilt negativ frågeställning och diskussion om trådens titel på riktigt. Tråden mår bra i två och en halv sida, ungefär, och man håller vettiga diskussioner. Sen kommer fler och fler av ultrahögern in och slänger sig med one-liners och försöker simplifiera hela resonemanget och applicera åsikter och magkänslor som självklara etablerade sanningar (ungefär som Caligula funkade, om ni råkar känna till honom).

Vi som är lite mindre till höger börjar såklart tröttna på deras beteende från tidigare trådar (det är omöjligt att resonera med dem för allt de tycker är självklart och orubbligt på grund av att det är självklart), och raljerar tillbaka.

Så småningom börjar man diskutera Michael Moore, och ultrahögern börjar ta upp hur det är självklart att han borde dras inför riksrätt för att "I agree that MM is a liar & cheat. He should be charged with giving aid & comfort to the enemy" eller något (detta antagligen genom att vara kritisk mot hur USA agerar). Någon påpekar att vi har yttrandefrihet samt "....and, of course, I never once mentioned either Clinton or Michael Moore. You know why?? Because neither had fuck all to do with the idiot decision to go into Iraq. And that was, I believe, what we were discussing.".

Någon tycker att ju mer ultrahögern uttalar sig om Michael Moore, desto mer uppenbart blir det att de inte vet ett skvatt om honom eller har tagit sig tid att lyssna på vad han försöker få fram för poäng. Nobelprisvarning (min fetstil):

"He's a fat, unshaven, unshowered movie maker who makes a living by making misery for others."

Det är nu jag blandar mig in i leken. Ultrahögern brukar gilla att kalla demokraterna för "crybabies", så jag imiterar:

"Waaaaaaaaaaaaaah, Michael Moore makes my life miserable! He is evil, take him away mummy!!! Waaaaaaaaah!" samt en smiley som rullar med ögonen.

Efter inte ens tio minuter har följande hänt: En jänkare postar detta:

"Your people didn't dislike Hitler much either." (vi har aldrig nämnt Hitler i tråden, se även Godwin's law)

En annan detta (återigen, min fetstil):

"Not really known for heavy hitters either. At least the French actually fought in a bunch of wars[sic!]."

En tredje jänkare har postat en bild på ett par rovor (kallas "swedes" på engelska, för den som inte vet). Om vi bortser från det sista som är utfört med tungan-i-kinden, och Godwin's Law, och det faktum att Sverige slagits i oräkneliga krig (ett par viktiga också) både med och mot fransmännen, ryssarna, danskarna, polackerna, tyskarna, et cetera ad nauseum, så är min enkla reaktion...

Vad fan har DET med saken att göra!?

...och för att ha lite hopp och kärlek i inlägget också:

Ni som postade kommentarer till mitt emotionella inlägg nedan: Tack som fan. Det gjorde mig inte mindre deppig, men det betyder mycket för mig ändå. :)