Trappistes Rochefort 10

Storebrorsan av de två, tydligen. Lite mörkare, lite starkare, lite långsammare upphällning, lite fluffigare skum, lite djärvare doft av russin och plommon.

Man blir snurrig av det här ölet, inte bara för att det är saftiga 11% alkohol, utan för den oerhört komplexa smaken. Smakar inte direkt sprit heller, och eftersmaken dröjer sig kvar länge på tungan. Det är nötigt, fruktigt och smakar aska på samma gång. Det är skarpt, surt och sött på samma gång. Malt, kaffe, choklad.. ja, ni förstår. Ölet måste upplevas, ungefär som vissa viner enligt vinkännare måste upplevas.

Jag vet inte om jag gillar eller ogillar det här ölet än. Smaken är nästan lite för mycket för att vara behaglig, men bjuder samtidigt på spännande överraskningar som man upptäcker när man kontemplerar ölet en stund, och passar sig således utmärkt som njutningsöl.

På sitt område... ja, fan vet vad det här ölet har för område egentligen. Det passar nog till något jävligt lätt, typ ost, kex och druvor. Ingen törstsläckare och ingen kryddmildrare. För de som gillar den här typen av öl en solklar femma. För de som inte gillar den här typen av öl är det ett riktigt bottennapp. Definitivt inget "entry-level"-öl.

På mitt område en klen trea. Jag vill kunna komplettera mina öl med andra bra smakupplevelser, ölet får inte roffa åt sig all uppmärksamhet. Dessutom får det fan inte innehålla 11.3% alkohol och göra mig snurrig. Tur att jag är ledig imorgon.