Plötsligt händer det

Ja, idag hade jag mitt första givande ögonblick sedan jag började lärarutbildningen. Av en händelse så var det samma ämne (men annan åldersgrupp) som förra gången jag kände ren utlärningsfeelgood (i en 3-4:a på Lindöskolan) senast.

Ett ämne jag egentligen inte alls tycker om. Min kalla realism-cynism sänkte mig dock till marken rätt fort igen.

Inte fan kan jag bli historia/mattelärare. Främst för att jag aldrig skulle palla läsa tre terminer matte på högskolan för att få undervisa i det. Men jag kunde förklara högstadiematte för högstadiekids! När de där niorna visade att de FATTADE när jag förklarade om volymer, tusendelar, kubikmetrar och skit (det var hela tiden volym, men eftersom de jobbade olika snabbt höll de på med olika omvandlingar och olika kroppar) så mådde jag fantastiskt i åtminstone fem minuter. När det syntes i deras ögon att de fattat, och att man också kunde se "Det där hade den andra läraren aldrig kunnat förklara lika bra" i hela deras kropps- och minspråk, ja, då jävlar.

Skol-feelgood i övrigt får man bäst när en liten söt sexårig flicka har slagit sig i huvudet eller så och snugglar upp sig i ens knä och vill att man ska blåsa. Då känner man sig användbar. Men även när en femtonåring fattar när man dragit till med en metaforisk förklaring som börjar med "alltså, tänk dig...". Och när man får klasshelvetet att hålla käften när läraren inte har pli på dem. Logiska mördande argument biter även på tonåringar, så länge man presenterar dem med myndig militärisk stämma och ifrågasätter om de verkligen går på högstadiet.

Och allt detta genom att Aristoteleskt förlösa deras kunskap genom att ställa rätt frågor. Fan vad jag äger.

Och när en av tjejerna som räknade på volymen för en cylinder använde ett exaktare värde av pi (det var mitt fel - i boken stod det "¶ ≈ 3,14 ≈ 3" och så räknade deras exempel med ¶=3 - detta missade jag och bad henne slå med 3,14 på miniräknaren) än vad facit hade gjort när hon skulle beräkna bottenarean så blev hon inte osäker och började fundera på om hon (med min hjälp på traven givetvis) verkligen räknat rätt - hon sa "vi hade mer rätt än facit" eftersom hon fattade hur ytor på cirklar funkade redan efter min första grundläggande förklaring (jag tog sen upp exemplet med en kvadrat som har sida med samma längd som diametern på vår cirkel, och att cirkelns yta måste vara mindre, och att vi på så vis kunde bekräfta att vi hade mer rätt - vår cirkel var större och alltså närmare kvadratens sidor).

Fan, det var poesi. ;¸;