Fullers ESB Champion Ale

Jag klarade tydligen min omtenta, så det måste firas med en finöl och tillhörande recension.

EBS (jag tror det står för Extra Special Brew, men jag vet inte) är inbjudande murrigt och ljust kopparfärgat. Det tar ett tag för upphällningsbubblorna att solidifiera sig i en skumkrona som är geleartad och solid (den guppar behagligt när skrivbordet rubbas av att jag hamrar på tangenterna), inte ett "Kilkenny på kran"-tag, men en kort stund så att man hinner se det. Klart mysigt.

Det luktar lite maltigt och mustigt av torkad frukt. Lovar gott. Nu vattnas det i munnen på mig så mycket att jag inte kan låta bli.

Glocka, glocka, glocka.

Förvånansvärt lättdrucket. En len, fylligt slät känsla i munnen utan mycket kolsyra. Lite tråkigt, faktiskt. Alltid sån besvikelse med öl som luktar mer än de smakar. Synd på en så fin flaska och fläskig etikett att ölet var totalt intetsägande. Några toner av bränt socker och en mild knäckighet hittar jag väl om jag försöker, främst i den rätt långa eftersmaken. Eftersmak... man får en hinna i hela munnen egentligen. Lite maltighet men tyvärr inte den goda sötheten från den torkade frukten skumkronan skvallrade om.

Duger antagligen till någon som vill gå bort från lagerträsket en stund när man käkar vilt eller någon annan stek som ödmjukt komplement vid sidlinjen, men inget man byter in tillsammans med maten för att göra några underverk. Har vissa karaktärer från lagern så att plebejerna kan känna igen sig, men ändå tillräckligt mycket mustighet och fyllighet för att kännas som en ale.

På sitt område, en trea. Inget anmärkningsvärt öl egentligen, inte heller okompetent, men lite tråkigt.

På mitt område vill jag sätta en tvåa, men mest för att jag blev så besviken över att det luktade så gott men smakade så lite, så i rättvisans namn får det en trea. Har goda kvalitéer förutom smaken. Kanske inte bästa törstläckaren men går nog ändå bra med salta saker.