Ja, jag köpte en amerikansk Budweiser när jag var på bolaget tidigare. Så stäm mig.
Ölet är typ ljusare än päroncider och luktar stickigt och lite beskt, typ gammal disktrasa. På flaskan skryts det med sin färskhetspolicy - de vill att man dricker sin Budweiser 110 dagar från det att den blev till. Det är ett säkert kvalitetstecken - INTE - eftersom det innebär att ölet inte klarar av att åldras utan blir "dåligt".
Efter att ha konsumerat färdigpizza och njuter av sommarluften med lite skön musik är jag törstig. Låtom oss se vad Budweiser kan erbjuda.
Sådär. Oerhört lättdrucket, fick i mig hela glaset utan problem. Smakar inte så jävla mycket, knappt ens "öl". Jag anar myyyyycket lätta toner av mild fruktighet och ölet smakar sött (inte på ett bra, bränt socker-sätt utan på ett dåligt sockerpillersätt) på grund av detta. Ingen eftersmak (eller så är mina smaklökar helt bedövade av pizzan, men jag betvivlar det). Vore det inte för att ölet var så förbannat ljust hade det sett fint ut med bra skumkrona som påminner lite om disklödder.
Om man verkligen trugar (drar runt skiten i munnen som om man borstade tänderna eller något) går det att lura ur ölet lite smaker av humlebeska och malt.
På sitt egna lilla skitområde, en trea. Bra törstsläckare på ett jävligt snällt sätt men fan vet om man inte hellre drack vatten.. passar nog att dricka till stark mat eller om man håller på att förgås av vätskebrist.
På mitt område, en tvåa. Nä, förresten, en stark etta. Inte för att det är äckligt, men jag kommer aldrig mer köpa det här ölet, det är blaskigt, intetsägande och anonoymt. Mitt hat för amerikaner växte just exponentiellt. Hur fan kan man -gilla- den här smörjan? Ett miniplus för att ölet inte beskar ihop mot slutet när det stått en stund i glaset och blivit avslaget, det smakade ungefär lika jävligt från första till sista klunken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar