Framtvingat inlägg

Sitter och njuter av Sabaton, P3-humor-klipp och bortglömda favoriter från hårddiskens djupaste, mörkaste hörn. Borde egentligen gå och lägga mig eftersom jag har ställt klockan hyfsat tidigt, men några jävlar håller mig uppe (Hej Gustav! Hej Jenny!) ...

Idag på jobbet fick jag ta alla raster själv, för jag fastnade bara i långa jobbiga samtal och missade att gå på rätt tid. Det var iofs lite skönt för då kan man sitta och fulsurfa istället. Måste, på tal om ingenting, hitta på nått bra ställe att förvara mina buttar på. Jag har inget signaturplagg förutom palestinasjal, men de är inte så buttvänliga, och ingen väska jag alltid asar på förutom typ stridssäcken och det är inte jättefältmässigt med nördiga knappar på överlevnadsutrustning... Har funderat på den blåa persedelväskan, men den innehåller just nu massor av tennfigurer och den är inte toppenbra att konventspacka i heller.

Mina nya lurar är för övrigt över förväntan. Ti från Skullcandy hade rätt OK pris, bra drivers, sitter som gjutna på hjässan och går att ha på sig flera timmar i sträck.

...och där satte banalitetsmätaren stopp. Det finns gränser för hur tråkiga blogginlägg får vara, och det här passerade just den sista utposten.

Ska försöka skriva fler roliga saker om roliga saker på jobbet, problemet är bara att mängden riktigt urkorkade samtal lätt försvinner i den gråa massan av Jävligt Ofta Ställda Frågor och Samtal Där Man Faktiskt Hjälper Någon. De flesta försöker iallafall leva i något slags drömvärld när man svarar "Tja, priserna har ju faktiskt gått upp" på frågan varför deras faktura är högre än vanligt och replikerar med "Men inte så här mycket!". De flesta kunder är dessutom fakturerade efter mönster där man drar mer om vintern och mindre under sommaren och har fått fakturan för första höstmånaden, dvs oktober i dagarna. Även om det ligger jämnt fördelat så slår det på ett par hundra kilowattimmar oftast, vilket översätts till ett par hundra kronor.

Slut!